Lovisa Ringborg – Lucid Cave

16 / 5 – 23 / 8

Under sommaren visas separatutställningen “Lucid Cave” av Lovisa Ringborg i Varbergs konsthall. Som en röd tråd genom hennes konstnärskap löper utforskandet av alternerade vakna och drömska tillstånd. Drömmandet blir ett titthål in i vårt undermedvetna; en parallell värld där en annan typ av logik råder och där de regelsystem vi följer i vaket tillstånd kastas om.

Vi möts av draperade textilier, landskap, djur och mänsklig närvaro. Verken, som inbegriper fotografi, video och skulptur, speglar en inre upplevelsevärld som ständigt balanserar mellan ljus och mörker. Resultatet kan upplevas både skrämmande och behagligt på samma gång.

Många bilder har olika typer av textila inslag. De känns organiska och lever nästan sina egna liv. Draperingar byggs upp till voluminösa skulpturer med otaliga formationer. De omsluter och skyddar våra kroppar och blir till grottor av mjuka veck. Något att krypa in i men som samtidigt döljer och utestänger betraktaren.

På golvet i utställningen vilar skulpturer. En ensam hund ligger likt en förkolnad rest från Pompeji och vaktar en pulserande projektion på väggen. Projektionen kan föra tankarna till ett flytande rorschachtest eller en vattenlevande organism. Längre in i utställningsrummet ser vi fem vita kroppar som påminner om överdimensionerade djurfoster. Kanske sover de eller befinner sig i ett förstadium av sin existens, ett liv innan intryck från en yttre värld.

Flera av de senaste fotografierna i utställningen går i en gråskala. Inspirationen till det kommer från påståendet att vi inte tycks uppleva färger i våra djupaste medvetandetillstånd. Vi ser iscensättningar med speglingar av kroppar och landskap som leder oss in i ett surrealistiskt tillstånd. Med en känsla av att röra sig mellan olika världar, eller vara fångad i dem, tar Lovisa Ringborgs konstverk med oss in i miljöer som känns både bekanta och främmande. De blir portaler in i vårt undermedvetna.

This summer, Varbergs konsthall presents a solo exhibition featuring the artist Lovisa Ringborg. A major theme in her oeuvre is the exploration of alternating states of wakefulness and dreaming. Dreams become peepholes into our subconscious; a parallel world where a different form of logic reigns and the rules we follow when awake no longer apply.

We encounter draped textiles, landscapes, animals, and human presence. The works, which include photographs, videos and sculptures, reflect a world of inner experience that is constantly poised between light and darkness. The results can appear frightening and pleasant at the same time.

Many of her images contain textile elements. They feel organic, almost like they are living beings in their own right. Draperies are built up into voluminous sculptures in a multitude of formations. They encompass and protect our bodies and become grottoes of soft folds, something we can crawl into, but which at the same time hides and excludes the viewer.

Sculptures rest on the exhibition floor. A lonely dog lies like a charred relic from Pompeii, guarding a pulsating projection on the wall. The projected image is reminiscent of an amorphic Rorschach test or an aquatic organism. As we move deeper into the exhibition space, we come across five white bodies, resembling oversized animal foetuses. Perhaps they are sleeping, or in a preliminary stage of their existence, a life state prior to any impressions of the outside world.

Several of the most recent photographs in the exhibition are in greyscale. They are inspired by the finding that we do not seem to experience colour in the deepest levels of consciousness. In them, the artist stages mirrorings of bodies and landscapes, which lead us into a surreal mode of experience. With a sense of moving between different worlds, or being held captive by them, Lovisa Ringborg’s works place us in surroundings that feel both familiar and alien. They become portals to our subconscious.